Guns filmtips

And then we danced, från 2019

Regissör: Levan Akin

Filmen handlar om unge dansaren Merab som ingår i Georgiska
nationalkompaniet. En ny dansare dyker upp – Irakli – som blir Merabs
konkurrent i uttagningarna till en plats i huvudkompaniet, samtidigt som han också blir Merabs största kärlek.

Det som gör filmen speciellt bra är att den förutom att berätta om dom
två killarnas relation också berättar om det samhälle dom lever i och
dom många hinder som finns för att kunna välja den livsväg man vill
oavsett om det gäller vem man vill älska, vem man vill gifta sig med
eller problemet att leva på gränsen till fattigdom.

Ungdomarna i Tiblisi har samma drömmar om sin framtid som ungdomar
i Västeuropa men dom är fortfarande hårt styrda av landets historia,
politiska system och religionens starka påverkan.

Filmen är välspelad och fylld av sorglig men intensivt vacker musik.

Gun Grubbström, Storumans bibliotek

Christer tipsar

Jag har sett den svensk-georgiska filmen And then we danced som hade biopremiär hösten 2019 i Georgien under tumultartade former. Levan Akin har regisserat en banbrytande film om manlig dans som i Georgien anses vara väldig maskulin och mycket traditionsenligt, med gamla normer som gäller för hur en dansare ska uppför sig på dansgolvet.

Den manliga huvudrollen Merab –  kommer från ett relativt fattigt hem. I hemmet bor hans mormor, mor och bror! Modern är mer eller mindre deprimerad. Den äldre lite buffliga brodern som även han dansar kommer inte så bra överens med Merab. Inom hemmet är det spänningar och Merab försöker jobba ihop extrapengar på restaurang för att slippa att elen blir avstängd och få mat på bordet.

Med tiden så går dansläraren på skolan väldigt hårt åt mot Merabs alltför mjuka och veka dansstil. En dag kommer det en ny vacker dansare – Irakli till truppen och genast ser dem övriga dansarna hur hans maskulina, starka dansstil är ett hot mot dem övriga manliga dansarna i truppen. Sporrad av Iraklis maskulina dansstil börjar Merab att träna ännu hårdare för att bli bättre på sina danssteg. Till slut får han hjälp av Irakli att utveckla sin dansstil.  Med tiden uppstår en stark erotisk kemi och dem  blir snabbt förälskade sig i varandra.

Tyvärr är det väldigt svårt i det homofoba Gerorgiska samhället och speciellt inom manlig dans at bli accepterad om man är hbtq-person! Det går inte länge innan Ryktena går om deras sexuella förhållande och Merabs bror kommer till och med i slagsmål för att förneka att Merab och Irakli är tillsammans. Till slut förstår brodern att det är sant och det fina i filmen är att han till slut ger Merab sitt fulla stöd, oavsett vad andra tycker.  

Filmen orsakade tyvärr många protester från hbqt-fientliga partier och framför allt från Katolska kyrkan. Filmen har valts ut till Sveriges Oscars bidrag! En varm och stark film om manlig kärlek i ett samhälle med väldigt mycket fördomar och fientlig inställning till hbqt-personer.

Christer Westman, Kåge  bibliotek, Skellefteå

Kerstin tipsar

Filmen utspelar sig i Georgien och handlar om förbjuden kärlek i Georgiens nationaldanskompani. Den handlar om Merab som drömmer om en karriär som dansare, dels för att det är hans passion men även för att kunna försörja sin familj som har det svårt ekonomiskt. Han bor med sin mamma, mormor och bror. Han arbetar som servitör när han inte övar på sin dans.  

En dag ansluter Irakli till danskompaniet och Merab känner sig attraherad av honom från första början. De inleder snart ett passionerat förhållande, som de till varje pris måste hålla hemligt. Han riskerar att förlora allt han kämpat för, men han kan inte motstå sina känslor. Man får även följa hans relation till brodern som är komplicerad, men det finns ändå en stark lojalitet dem emellan.

Filmen innehåller medryckande musik och man får en inblick i georgisk kultur och dess homofobiska inställning. Fina skådespelarinsatser speciellt från huvudrollsinnehavaren som spelar Merab. Den innehåller mycket georgisk musik och dans, men även musik av Abba och Robyn vilket ger lite västerländska influenser åt filmen. Det är en lite sorglig ton över den, men den är väldigt sevärd. Den har fått flera guldbaggepriser på senaste galan och var även Sveriges Oscarsbidrag. Filmen finns att låna på www.cineasterna.se.

Kerstin Andersson, Biblioteksassistent/Turistinformatör i Malå.

Officiell trailer

IMDB:s beskriving