Ettore Scola 1977

Filmen inleds med en fem minuter svart/vit journalfilm från när Hitler besökte Mussolini den 3 maj 1938.

Vi får se tåget anlända till perrongen, och en kavalkad av män som möter upp med fascist och nazisthälsningar. En bilprocession kör genom Rom och möts av folkets jubel, och från fönster hänger nazistflaggorna. Vid okände soldatens grav stiger Hitler och Il Duce ur bilen för att lägga en krans. Soldattrupper sjunger en psalm ”fylld av maskulin charm” enligt kommentatorn. Fotot är grynigt och suddigt, men innehållet känns otäckt aktuellt.

Filmen börjar och kameran sveper över ett bostadskomplex. Färgerna är dova och murriga, det enda som sticker ut är en röd nazistflagga. Sophia Loren spelar en av huvudrollerna, Antoinetta. En katolsk mamma med sex barn och man, en familj där hon tas förgiven och förväntas vara en mat och städmaskin. Hon roar sig med att klistra in artiklar i en fanbook fylld med Mussolinibilder och har kanske en naiv och begränsad bild av världen utanför sin lägenhet.

När resten av familjen lämnar hemmet för att uppleva Hitlers besök lämnas Antoinetta hemma. Av en händelse möter hon Gabrielle spelad av Marcello Mastroianni. Gabrielle väntar på att deporteras på grund av sin homosexualitet men får tillbaka något av sin livslust när de under en dag lär känna varandra.

Antoinetta fascineras av Gabrielle, en mer världsvan person som uppskattar musik och litteratur och när dagen är slut vet vi att hon ser världen på ett helt nytt sätt. Filmen gjordes i slutet av 70-talet och i Italien fanns en viss nostalgi över Mussolinitiden då tågen gick i tid. Regissören Ettore Scola visar en annan sida av fascismen genom detta ömsinta möte mellan Antoinetta och Gabrielle. Filmen har vunnit många priser och räknas till klassikerna.

Anna Sollén Lycksele bibliotek

Om filmen på IMDB