Det finns några kulturupplevelser som likt en flodvåg förändrat min världsbild och öppnat upp boxen för vad som är möjligt. Jag var 18 år när The Matrix gick upp på biograferna och det var en sån där film som påverkade min dåvarande referensram både vad gäller filmberättande och rent filmtekniskt, men även till viss del livet i stort. Jag har så länge jag kan minnas sökt mig till communityn av olika slag för att mer eller mindre specifikt fördjupa mig i mina intressen och när det gäller just denna film så har jag med intresse följt de olika teorier som fans av The Matrix diskuterat. En av de teorier som funnits med länge är att filmen är en allegori för att vara transgender.

Så, när jag i augusti 2020 hörde att Lilly Wachowski, en av personerna som skapat, författat och regisserat filmen, gick ut och bekräftade teorin, fick jag ett sug och en anledning att se filmen igen. Upphovspersonerna bakom filmen, Lilly och Lana, är båda två transgender, men var det inte öppet när filmen hade premiär.

The Matrix handlar om Neo, som vaknar upp och inser att världen Neo levt i är en datorsimulation och att kroppen tillsammans med resten av mänsklighetens kroppar används som energikälla av maskinerna som härskar över världen.

Jag har sett filmen många gånger förut, men när jag nu såg den igen med dessa nyligen bekräftade “glasögon” på, var det intressant att försöka se var och hur de jobbat in transgenderperspektivet. Det rör sig till exempel om den övergripande berättelsen, huvudpersonens namn, samt de två piller Neo får möjligheten att välja mellan.

Då jag inte vill spoila dessa upptäckter så går jag inte in på dem i mer detalj än så, men jag kan verkligen rekommendera alla att se filmen antingen för första gången eller igen, utifrån detta allegoriska perspektiv.

Här berättar Lilly Wachowski mer:

…och för den som vill fördjupa sig ytterligare finns denna matiga och intressanta diskussionstråd på Twitter:

Johan Sundlöf, Regionbibliotek Västerbotten