Laura, som är runt 40 och delar hus med sin gamla far. Hon jobbar med barn i en förskola. Det är en ganska dyster bok där Laura är oerhört negativ till sitt liv och sig själv.

Hon har ett komplicerat förhållande till sin döda mor, som hon ej bearbetat och har svårt att prata med sin far om sin uppväxt, som ofta ”kommer över henne”. Hon skriver mycket dikter och det är också i samband med att hon börjar en skrivarkurs som hennes liv förändras.

Ett nytt barn börjar på Lauras förskola och hans mamma har något som gör att Laura känner en dragning till henne. De blir vänner och så småningom också älskande, vilket inte är helt enkelt eftersom Shahrzad (mamman) är gift och de är från Iran vilket också innebär en kulturkrock. Laura följer med till Iran på semester och möter Shahrzads släkt där de, speciellt hennes syster, tydligt uttrycker att hon inte borde umgås med Laura eftersom denne lockar henne till att göra och tycka saker som inte är förenligt med deras uppväxt och synen på kvinnans plats i samhället och familjen.

Denna bok var inte en lättläst och underhållande bok, snarare dyster och tungläst, men på något sätt har den lämnat kvar något för jag har tänkt ganska mycket på den. Det som är intressant är både homosexualiteten och kulturkrocken och hur det försvårar för dem. En annan sak som jag tänker på är att i det läge hon var i så spelade det ingen roll vilket fysiskt kön personen var som hon mötte, hon blev förälskad i personen och det kunde ha varit vem som helst. Jag ska inte skriva något mer som kan avslöja slutet, men läs den om ni vill veta mer.

Erika Svanborg Ekström, enhetschef Kunskap och Bildning
Skellefteå kommun

Förlagets presentation