They’d been forming a kind of family, woven from castoffs, like a quilt made from strips of leftover fabric no one wanted. They wanted eah other. They had to stay woven. They could not fray. 

Mitt i diktaturens Uruguay i slutet av 70-talet lyckas fem queera kvinnor finna varandra och skapa ett tillfälligt andningshål. Tillsammans reser de med buss bort från det kvävande Montevideo, där alla ansikten har ett uttryck som vore de på väg till en begravning. De reser till en strand på den avlägsna kusten Polonio och spenderar några dagar i varandras sällskap. Den vackra stranden erbjuder en plats där de kan vara sig själva, där de kan skratta runt lägerelden inpå natten, där de kan älska utan att gömma sig och dela sina hemligheter med varandra. Under dessa dagar knyts livslånga vänskapsband.

Cantoras utspelar sig under många år och vi får lära känna de fem huvudkaraktärerna på djupet. Diktaturens våldsamma skugga vilar över dem, ändå skaffar de sig det utrymme de förmår. De lär sig de bästa metoderna för att flirta med en annan kvinna på gatorna i diktaturens Montevideo, utökar sin ekonomiska frihet och gör motstånd mot regimen. Framför allt håller de fast vid varandra.

Cantoras är en fantastisk roman som jag varmt rekommenderar. Tyvärr finns boken ännu inte översatt från engelska till svenska, men språket är enkelt och medryckande, med en hel del oemotståndlig dialog.

Maria Johansson, Umedalens bibliotek, Umeå

Förlagets beskrivning