På sommarlovet åker Moa och Margot till moster My och Kärran i Trutviken. Där får de hjälpa till med att leverera beställningar från mosters bageri. Det är spännande, roligt och nästan farligt.

Bokens berättare är lillasyster Margot som berättar hur det är att vara lillasyster och alltid vara minst och inte alltid kunna allt som alla andra.

Till exempel så får Margot inte vara med när Storasyster Moa leker med Jan-Torvald och då kan det vara bra med en magisk hajtand om halsen.

Den kommer från en vithaj och när Margot är ledsen kan den göra henne glad igen.

Moster My bor ihop med Kärran som inte är en man utan en kvinna.

Den magiska hajtanden är en fin historia. Men som vuxen läsare är det framförallt miljön och personerna som befolkar den, och framförallt deras relation till normerna som är behållningen av boken och som känns värt att diskutera.

Moa och Margot har på bilden en mörkare hudfärg än de flesta andra i Trutviken – vilket, på ett sätt och vis befriande sätt, inte alls kommenteras i texten.

Tipsad av

Maria Gustafsson, Norsjö Bibliotek

Förlagets presentation