När hennes mor dör bestämmer Leonora Christina Skov sig för att skriva sin egen berättelse om sitt liv och sökandet efter kärlek.

Den danska författaren växer upp som Christina, en ensam flicka som gör allt hon kan för att göra sina krävande och känslokalla föräldrar nöjda.

”Att leva stilla” är ett av moderns motton – att visa upp en oklanderlig yta och inte göra någonting som avviker, som kan väcka uppseende. Men för läsaren framstår föräldrarna, med sina orimliga krav och kontrollbehov, som närmast galna bakom den tillkämpade normaliteten. Vad Christina än gör för att få deras bekräftelse och kärlek så är det aldrig tillräckligt.

Christinas stora hemlighet – att hon är intresserad av tjejer, inte killar – döljer hon för alla. Men hon har sitt skrivande. Berättelserna hon skriver blir ett en tillflykt, ett rum där hon får vara sig själv i väntan på att slippa ut ur barndomens isoleringscell, som hon kallar det. 

Efter studentexamen flyttar hon till Köpenhamn, läser litteraturvetenskap och skapar sig en ny identitet som författaren Leonora. När hon blir tillsammans med en kvinna vägrar föräldrarna att acceptera det. De kallar henne pervers och äcklig och gör klart att hon inte är välkommen till dem tillsammans med sin kärlek.

Men Leonora tänker inte avstå från det egna liv hon äntligen börjat leva och den kärlek hon funnit. Samtidigt kan hon inte ge upp sina försök att få föräldrarnas bekräftelse och hoppet om att de till sist ska förstå och acceptera henne.

En berättelse som berör en starkt. Den rymmer mycket mörker, men Leonoras mod att bryta upp och kämpa för rätten att leva sitt liv på sina egna villkor får boken att kännas hoppingivande, trots allt.

Hanna Widman, Holmsunds bibliotek

Förlagets beskrivning