Bilder av Sofia Falkenberg.

Månne är 8 år och 43 dagar. Hen går i tvåan och har världens bästa lärare Ville. Månnes bästa kompisar är Rut, Jörgen, pappa och mamma, månen och så Månne själv. Vänner och familj är trygga och det känns som att Månne har många som bryr sig om hen och som står upp för hen. Månne är ickebinär och vill att de runt omkring säger hen.

Ganska tidigt i boken håller Månne ett föredrag på skolan och berättar för klasskompisarna, hen avslutar med att säga: ”Bara man själv vet om man är en hon eller en hen eller en han eller en den eller nåt annat. Och om någon säger fel, eller till och med inte tror på en blir man ledsen.” Men det är inte alltid lätt att få vara den man är. Många vuxna är otroligt klumpiga och sårar utan att tänka på vilken skada deras ord gör. Många är inte ens medvetna om att de sårar, som cykelreparatören som tar förgivet att Månne är en kille eftersom hen är intresserad av cykelns växlar. Andra som Månnes morbror och hans fru är väldigt otrevliga och klumpiga fast Månne och hennes föräldrar förklarat hur Månne känner och vill bli bemött.

Månne vill starta en Youtube kanal och bli världens yngsta Youtuber. Boken är skriven som Youtube inlägg något som fungerar bra i de flesta fall men ibland blir det lite haltande. Jag tycker att just formen för berättelsen kan vara något att samtala kring om man högläser boken. Hur ska man tänka när man skriver eller lägger ut saker på nätet. För mig blir det ett problem att Månne är så ung och lägger ut saker på nätet, framför allt eftersom hens föräldrar inte vet om det. Det skaver för mig eftersom jag ser framför mig problem som blir svåra att hantera för Månne och som kan leda till att hen mår dåligt. Att få många likes är ju inte heller alltid ett mått på om något blev bra.

Månne har en hel del fantasi och en del av boken handlar om det fantasiland som Månne skapar, ett land där hen känner att hen kan vara sig själv och känna sig trygg. Men i landet är det någon som förstör, någon som gör att ormbunkarna vissnar. Den lilla varelsen kommer ut ur landet och följer efter Månne. Den blir ett sätt att visa hens sinnesstämning och när allt känns jobbigt är varelsen där som en slemmig äcklig klump. Men när saker känns bättre kan Månne ta hand om varelsen Den stora vändningen kommer när Månnes klass ska till badhuset. Där träffar de Idde som också är hen. Idde berättar att det finns omklädningsrum för flickor, pojkar och ett flexrum. När Idde börjar berätta och förklara så känner Månne för första gången att någon kan sätta ord på hens verklighet och det känns som en stor lycka. Idde ger Månne kraft och ord att säga ifrån till de stora barnen på skolgården.

Boken passar att läsa som högläsning från åk 2 tänker jag och det passar även att läsa för äldre elever även om Månne går i årskurs 2. Boken ger mycket att samtala kring, jag tänker att det är viktigt att man som vuxen är redo att ta eventuella frågor och diskussioner för att göra något bra av läsningen och de ämnen som boken tar upp.

Cecilia Kåmark, Stadsbiblioteket Skellefteå / Barnens bokbuss

Förlagets beskrivning