När jag läst Mian Lodalens bok Lesbiska ligan är jag jävligt arg. På att det genom alla tider är människor som på olika sätt ser till att andra människor inte får leva sina liv som de vill.
Det är tidigt 1940-tal, och Tom och Ben har värvats till ett topphemligt projekt inom det brittiska försvaret; de ska försöka ta fram teknik för att gömma brittiska flygplan från tysk radar. Samtidigt spirar en kärlek mellan dem, en kärlek stark nog att övervinna också tiden.
Sextonårige Alexis kapsejsar med sin båt och räddas av den några år äldre David. Så inleds en intensiv sommarromans som utspelar sig i 80-talets Frankrike.
Det här är en efterlängtad, viktig och spännande bok om svensk hbtq-historia som tar avstamp i filosofen Pontus Wikners Psykologiska självbekännelser som skrevs 1879. En text som sedan den skrevs låg förvarad i en blecklåda på Uppsala universitetsbibliotek. Pontus berättar i texten om sin homosexualitet och hur omöjligt det var för honom att leva ut sin kärlek och sexualitet.
Tillsammans med sin älskade syster Alice åker hon ofta med tåget till Canterbury och ser music hall-föreställningarna på The Canterbury Palace. Där ser Nancy för första gången Kitty som uppträder som varietésångare på The Canterbury Palace under sommaren och blir genast fascinerad av hennes scenpersonlighet.
Men, så, får han uppdraget att kontrollera ett alldeles speciellt barnhem, Marsyas Island Orphanage, ett barnhem där barnen faktiskt uppmanas att vara annorlunda.
Danny vill av hela sitt hjärta träffa mannen igen och slutar vara ute på krogen om nätterna och kliver i stället upp tidigt i förhoppning om att åter möta mannen där på bron.
En serie lättlästa ungdomsböcker som på ett chosefritt sätt tar upp den första stora kärleken, första samlaget och det gruvsamma med att berätta om sina känslor för den man är kär i.
Boken gör nedslag vid viktiga händelser i historien och bjuder på personliga porträtt av några personer som haft stor betydelse för HBTQI-historien eller för författaren själv, vilket inte bara ger en bra överblick till historien utan också en personlig berättelse.