Boken handlar om två yngre män som båda växt upp i en mindre miljö och sammanhang. Rasmus som kommer från Koppom ett litet samhälle i Västergötland och Benjamin som visserligen bor i Stockholm men som växt upp bland Jehovas Vittnen.

Rasmus har alltid varit lite av en enstöring och känt sig annorlunda men inte förrän hans klasskamrat Gabriella sa rakt ut till honom ”Jamen, du måste ju vara homosexuell!” Förstod han att det var sant.

Benjamin hade från barnsben följt med föräldrarna när det gått i tjänsten, alltså knackat dörr och delat ut broschyrer. För Benjamin var det självklart att hans väg var stakad för att vara ett Jehovas vittne.

När Rasmus flyttar till Stockholm känner han att nu äntligen ska hans liv börja på riktigt.

Både Rasmus och Benjamin blir bekanta med den excentriske Paul som bjuder hem dem att fira Jul i hans hem bland fler vänner. Den kvällen hittar Rasmus och Benjamin varandra och ingenting blir sig likt.

Romanen utspelar sig på 1980 talet.

Jag tycker det var en fantastiskt fin bok, Jonas Gardell kan verkligen formulera sig och boken var fängslande rakt igenom. Hans beskrivning om hur Benjamin växer upp bland Jehovas Vittnen är intressant, Benjamins längtan efter kärlek och att få vara den han vill är starkare än rädslan att synda. Att både vara med i rörelsen och komma ut som homosexuell var helt otänkbart bara för 40 år sedan. Min egen uppväxt inom frikyrkan kan liknas vid Benjamins.

Den här boken och de två följande borde alla läsa för att få en förståelse hur det var under HIV-epidemin under 1980 talet. Jag tror att vi är många som inte förstod och varken brydde sej eller var intresserad av vad som hände. Idag känner jag mej skamsen som inte förstod hur fruktansvärt många hade det under den här tiden.

Åsa J-Persson, Bibliotekschef Åsele

Förlagets beskrivning