Jag är berättaren
Jag är berättaren är ett projekt
för hbtq-personer som bor i gruppbostad
eller jobbar på daglig verksamhet,
som vill skriva eller berätta berättelser.
Välkommen in i min garderob, Anton Lundholm
Det är ofta smärtsamt att leva sig in i Antons kval. Att tvingas lämna det som han trodde var sin familj och trygga hamn men som inte accepterar honom för den han verkligen är och samtidigt känna sig vilsen i nya sammanhang.
Vänta på vind, Oskar Kroon
En dag får Vinga en kram av Rut som sitter kvar i kroppen på ett alldeles särskilt vis. Det här blir en vänskapsrelation som utvecklas till en kärleksrelation, för en dag möts de i en kyss.
Min bror heter Jessica, John Boyne
Sam har till en början svårt att förstå att James från och med nu kommer vara hans syster. Det tar lite tid innan det går upp för Sam att James, som byter namn till Jessica, är samma person.
And then we danced
En dag ansluter Irakli till danskompaniet och Merab känner sig attraherad av honom från första början. De inleder snart ett passionerat förhållande, som de till varje pris måste hålla hemligt.
Hästpojkarna, Johan Ehn
Anton jobbar i hemtjänsten i Stockholm. En av hans brukare är en snart gammal man som som inte pratar och som bara vill vara i sitt kök. Anton hittar olika saker i hans lägenhet som ger honom en känsla av att mannen är gay, precis som han själv är.
Min Pappa Ann-Christine, Ester Roxberg
När Ester är vuxen berättar hennes pappa Åke att han vill vara Ann-Christine, något hennes pappa har känt och burit med sig hela livet.
Det här kalla landet, Pernilla Gesén
Men det är något med hennes klasskompis Zahra som Pernilla dras till och eftersom Zahra är ”invandrare” är det helt fel men det är också något mer som lockar med med Zahra.
Låta sig hända, Lotta Lundberg
Det blir en kamp av inre och yttre murar som rivs, samtidigt som något annat växer fram. En erotisk spänning mellan dem, som kommer att orsaka konflikter de inte var medvetna om.
Like A Prayer, Niklas Mesaros – Dramaten & Spoken word
Niklas Mesaros en spoken-word-poet från Köping berättar om en maskerad 1995, då han istället för att klä ut sig klädde upp sig.