Det här är en efterlängtad, viktig och spännande bok om svensk hbtq-historia som tar avstamp i filosofen Pontus Wikners Psykologiska självbekännelser som skrevs 1879. En text som sedan den skrevs låg förvarad i en blecklåda på Uppsala universitetsbibliotek. Pontus berättar i texten om sin homosexualitet och hur omöjligt det var för honom att leva ut sin kärlek och sexualitet.

Pontus Wikner krävde själv att bekännelserna inte fick läsas förrän det gått 50 år efter det att hans barn hade dött, men då skulle de offentliggöras, ”i en framtid när allt är förändrat”. Han ville skona sin familj från den skandal och de angrepp de annars skulle få utstå, men ville ändå få berätta sin historia. Blecklådan öppnades och texten publicerades 1971. Pontus berättar med inlevelse om sin och Hermans omöjliga kärlekshistoria, och ställer frågan varför de inte skulle få älska varandra.

1970 bildas i Örebro Gay Power Group, i svallvågen från Stonewallkravallerna 1969, av några ungdomar. Det är bland annat Ronny som kommer ut och går i full Drag på Örebros gator och kräver av politiker att de ska arbeta för att ta bort diskrimineringen mot hbtq-personer. Det är Vanja och Kerstin som förlovar sig och skapar sensation med att uttala sin önskan att få gifta sig. De tillsammans med några andra genomför den första demonstrationen i Sverige för homosexuell frihet och homosexuellas rättigheter. De bestämmer sig för att de också har rätt att vara lyckliga.

Glesbygdsperspektivet saknas inte heller utan berättas om i ett avsnitt om Umeå RFSL:s första år, som startade upp 1972. Hur homosexuella från hela norra Sverige tog kontakt med den då nystartade föreningen.

Det är en inspirerande berättelse om kärlek, sex, utsatthet och kamp. Det är uppenbart att det har krävts mycket tid av research med intervjuer, letande i arkiv och inläsning av de få historieböcker som finns om hbtq-historia.

Titeln har sin grund i romanen Maurice av den brittiske författaren E.M. Forster. En berättelse om homosexuell kärlek i det tidiga 1900-talets England. Boken skrevs 1913–1914 men utgavs först 1971, efter Forsters död. I förordet dedikerar Forster romanen till ett lyckligare år – To a Happier Year.

Liksom Gardells triologi Torka aldrig tårar ger den här boken oss en historiebeskrivning som tidigare varit osynliggjord och undangömd. Det är en bok med glädje, kärlek, skräck och sorg och det är vår historia.

”Ett lyckligare år är den sanna historien om hur kampen för vår frihet började. Och utan början är vi ingenting.” Jonas Gardell

Christer Edeholt, biblioteksutvecklare
Regionbibliotek Västerbotten

Jonas Gardell och förlaget om Ett lyckligare år