Anton Lundholm har alltid varit medveten om att det inte är förenligt att vara kristen och gay, i den församling som han tillhör. Efter många års förnekelse blir han till slut tvungen att erkänna att han är homosexuell, inför sig själv och även inför utvalda personer i församlingen.

Initialt verkar inte homosexualiteten i sig vara det största problemet inom kyrkan: församlingsmedlemmarna är ofta förstående och medkännande när han bekänner sin synd och ber för honom att han ska bli botad. De uppmanar honom också att inte leva ut sin syndiga läggning och tröstar honom med att den nog ska försvinna.

Men när han till slut ger upp och kommer ut med sin samkönade relation i offentlighetens ljus, ja då är det slut med förståelsen. En del församlingsmedlemmar försöker tiga ihjäl problemet genom att frysa ut honom, andra säger rakt ut att hans livsföring är oacceptabel.

Det är ofta smärtsamt att leva sig in i Antons kval. Att tvingas lämna det som han trodde var sin familj och trygga hamn men som inte accepterar honom för den han verkligen är och samtidigt känna sig vilsen i nya sammanhang. Att tvivla på det som varit själva fundamentet för hela livet och de nattsvarta perioderna av depressioner som följer med detta. Depressioner som kanske helt hade uteblivit om samhället i allmänhet och kyrkan i synnerhet haft en mer öppen, tolerant och förstående inställning. Anton är idag utbildad teolog och boken genomsyras av hans filosofiska resonemang, t ex om kyrkans förespråkande av celibat för homosexuella, som avslöjar en total oförstående av en hel livssituation, snarare än en livsstil som med rätt viljestyrka kan väljas eller väljas bort.

Lena Andersson, bibliotekarie
Skellefteå

Förlagets beskrivning