Två personer möts av en slump på ett tåg, efter att inte setts på mer än 40 år. De är två kusiner som inte har haft någon som helst kontakt under denna tid. Det blir startskottet till att man får reda på mer om dem båda.

Att de har en kyrklig bakgrund kan man snabbt ana, och att den kan varit strikt. Men att den ena ansågs vara ”djävulens avkomma” och därav blev utslängd. Medan den andra ”höll sig” inom de ramar den församlingen satt upp. Att båda troligtvis var/är homosexuella eller hade sådana erfarenheter, men att på grund av uppväxt, uppfostran, tidsepok och andra omständigheter, så hanterade de två personerna det väldigt olika.

De har båda haft sina trauman i livet och hur de hanterat dem skiljer sig åt. Vad som tidigt i boken kan ses som en person av ordning och reda, en person som följer strikta regler och har en hög moral. Kanske visar sig äga andra sidor, som den personen inte nödvändigtvis vill kännas vid. Gör de egenskaperna och den personens handlande sig skyldig till något som den inte kan försonas med? Och kan omgivningen det? Medans den andra person som ser ut att haft många problematiska år bakom sig, och svikit många förtroende. Den personen har kanske i slutändan kommit ur dem som en starkare person än vad den varit, och kan använda sina lärdomar till något produktivt och användbart för omgivningen.  

Man får fundera på vad som är bra och dåligt, godhet/ondska, skuld/försoning. Över vem det är som är en ”bra” person, och vem som är en ”dålig” person. Vad är det definierar de olika aspekterna av att vara en människa? Kan det förändras?

Det var en bra bok på så vis att jag som läsare fick reflektera över många olika aspekter av livet och vad som kan tänkas påverka dem. Exempelvis livserfarenheter, uppväxt, religion, regler, normer, sexualitet. Men det var också en tung och tuff bok, på så vis att de båda huvudkaraktärerna hade haft det jobbigt i livet, även om det var på olika sätt. Det var tufft att läsa för att jag kände att jag blev engagerad i dem, och ville ibland ruska om dem och ibland ge tröst. Men detta antar jag är ett gott tecken, på att den fått mig att tänka.

Kristina Berggren, Biblioteksbussen & Lycksele bibliotek

Förlagets presentation av boken