Brorsan är kung, Jenny Jägerfeld
11 -årige Måns åker till Malmö med sin mamma över sommaren då hans mamma ska arbeta där. Han tycker att det ska bli skönt att lämna trista och jobbiga Stockholm. Skönt att vara på ett ställe där ingen känner honom och han kan få vara precis som han är. Måns pappa stannar kvar i Stockholm , pappa och mamma kommer inte så bra överens och Måns känner det som om det är hans fel.
I Malmö träffar han Nora som ska vara med honom när hans mamma jobbar. Hon är dotter till en av mammans arbetskamrater. Hon bryr sig väl inte så mycket om vad han gör, pratar inte så mycket, men när hon talar så säger hon allt minst fyra gånger.
En av de första dagarna tar Måns skateboarden och går till parken med Nora, där träffar han den vargliknande Mikkel som har små sneda springor till ögon och är tatuerad över hela kroppen.
Mikkel utmanar Måns på skateboard och Måns lyckas bättre än Mikkel hade väntat.
Efter det hänger de ihop och blir blodsbröder. Måns har aldrig haft så roligt med någon kompis förut.
De hänger hos Mikkel som har en brorsa med tatueringsmaskin och aldrig några föräldrar hemma,
de åker till Tivoli i Köpenhamn tillsammans och så skejtar de förstås.
I Malmö finns även en tjej som Måns blir mycket intresserad av.
Men så råkar Mikkel hittar något hemma hos Måns som gör att han blir mycket besviken på Måns.
De slutar att träffas och i samma veva slutar Måns mamma arbeta i Malmö och de åker tillbaka till Stockholm. Måns kan inte sluta tänka på Mikkel så han beslutar sig för att skriva ett brev och försöka förklara sig. Han läser upp det för Mikkel när han och mamma åker till Malmö igen, det får bära eller brista.
Det är en mycket fin skildring av ett mellanåldersbarn, om vänskap och om vikten av att våga vara sig själv. Bland det bästa jag läst i denna genre , den beskriver mycket bra en ung transpersons känslor och tankar så att alla kan förstå.
Eva Lyngbäck, Skellefteå bibliotek
Jenny Jägerfeld: Brorsan är kung
Jag har läst en riktigt bra bok som både passar för enskild läsning och som högläsning på mellanstadiet. (Bokenriktar sig till åldrarna 9-12 år.) Till boken finns även en lärarhandledning om man vill jobba mer ingående med texten. Bokens centrala teman behandlar kön och könsidentitet. Men den handlar också om vänskap och att få vara den man är. Även om temat är allvarligt är boken skriven på ett humoristiskt sätt. Den känns aldrig tungläst, utan man vill hela tiden vidare för att få reda på hur det går för Måns.
Brorsan är kung handlar om Måns från Stockholm som följer med sin mamma till Malmö över sommarlovet där mamma ska jobba som röstskådespelare till animerad film. När han anländer till Malmö känner han ”något slags bubblig förväntan. För här visste ingen något om mig. Här kunde jag vara precis exakt den jag var.”
Första dagen stötar han på skejtaren Mikkel på gården där de ska bo. Mikkel råkar få Måns skateboard på hakan så första mötet är inte positivt. Mikkel ser helt livsfarlig ut, med smala, arga ögon och tatueringar över hela armarna. Nora som ska vara sällskap åt Måns när mamma jobbar tar en dag med honom till en park med skateboardramp. Där stöter han på Mikkel igen som utmanar Måns på skateboard, och Måns lyckas mycket bättre än Mikkel kunde tro. De börjar hänga tillsammans mer och mer och blir till och med ”blodsbröder”. Mikkel förklarar att det betyder att de alltid ställer upp för varandra, och alltid ska säga sanningen till varandra. Att han kallar Måns för ”min bror, min blodsbror, min brusha” betyder mycket för Måns. Måns har aldrig haft så roligt med någon annan kompis.
En bit in i boken får man reda på att Måns juridiska kön är flicka och att han är döpt till Michelle. Måns själv har sedan tidig ålder känt att han är en pojke. Michelle har längs vägen blivit till Michi men numera kallas han Måns. Mamma har förstått och accepterat att Michelle är Måns medan pappa och farmor har haft mycket svårt att ta till sig detta och det har lett till en familjekris. Medan Måns och mamma är i Malmö ska pappa istället cykla till Paris ”för klimatet”.
När Mikkel av en slump hittar Måns pass och ser bilden på Måns/Michelle och flicknamnet blir han mycket upprörd och tycker att Måns ljugit för honom. Måns i sin tur känner att han bara varit sig själv och inte kunnat vara på något annat sätt. Det kommer till en brytning mellan dem som Måns sörjer över. Så småningom hittar de tillbaka till varandra och även pappa och Måns pratar ut med varandra så även pappa förstår vad det handlar om.
Boken skildrar olika vardagliga situationer mycket bra, i skolan och på fritiden, som är jobbiga för en transperson. Vad ska man välja, vart ska man gå när världen hela tiden könas i flickor och pojkar och hur man än väljer är det någon som tycker att man valt fel eller gått fel.
Sammanfattningsvis en bra bok för alla barn att läsa och en riktigt fin bok att få känna igen sig i för transkillar och transtjejer.
Inger Mäkimaa, Barn- och ungdomsbibliotekarie, Lycksele Bibliotek
Brorsan är kung av Jenny Jägerfeld
Måns är elva år och bor i Stockholm men följer under en sommar med sin mamma till Malmö där hon ska göra röster till en tecknad film. Pappan är kvar hemma och ”tränar på att cykla”. Måns har nyss berättat för sina föräldrar att han är en pojke och inte en flicka och därigenom fått blandade reaktioner av sin omgivning. Pappan har särskilt svårt att acceptera detta. Måns oroar sig för att föräldrarna ska skilja sig och att det i så fall är hans fel. Det har på grund av detta varit ganska jobbigt i Stockholm så nu ser han fram emot en hel sommar där han bara får vara Måns. När de kommer till Malmö träffar han en kille som heter Mikkel som utmanar honom på en skateboard-duell. Duellen slutar med ett besök på akuten och killarna blir bästa vänner. Nu stundar dagar med glass-ätning, skateboard-åkning och bad. Måns oroar sig för att Mikkel ska få reda på att Måns dopnamn är Michelle. Vad händer när ens vän tycker att man ljugit?
Jag tycker Brorsan är kung är en rolig och bra bok om att vara transkille och vikten av vänskap och acceptans. Boken handlar inte om någon aha-upplevelse från Måns sida. Han har alltid vetat vem han är och protesterat mot sitt dopnamn. Det ter sig självklart för mig som läsare att Måns är en pojke och det är inte förrän halvvägs in i boken som läsaren får veta att Måns är född med snippa och döpt till Michelle. Boken har ett viktigt budskap men det berättas med en blandning av humor och värme som gjorde att jag ibland skrattade högt åt bland annat språkförbistringen mellan stockholmare och skåningar.
Eva-Lis Svanberg, Biblioteksassistent
Storumans kommunbibliotek