Denna serieroman av Julie Maroh är en fin kärlekshistoria som är rätt talande för de motgångar en kan stöta på som ung hbtq-person. Den unga gymnasieeleven Clementine är i en väldigt sökande ålder och kärlek och vänner är en stor del av vardagen. När hon stöter på den blåhåriga Emma så börjar Clementine ifrågasätta sin tidigare sexuella identitet som heterosexuell. Detta möts av både hat och äckel från en del av Clementines tidigare vänner, men även stöd. Främst en homosexuell kille på skolan har mer förståelse för Clementines situation.

Något som jag tycker är väldigt intressant i boken är dess karaktäriserande av folks förhållning till politiseringen av sexualitet och hur en bör föra den politiska kampen. Det må vara några få sidor, men det säger rätt mycket om hur olika personer kan känna inför saker som demonstrationer och att vara öppen med sin sexualitet i ett politiskt sammanhang.

Den grafiska stilen är väldigt snygg och gripande! Då serien utspelar till stor del genom tillbakablickar så tecknas de delar som utspelar sig i dåtiden i svartvitt, men Emmas blåa hår som den enda utstående färgklicken, i takt med att vi rör oss närmre och närmre nutid så färgläggs mer och mer, för att till slut vara i fullfärg. Vilket är väldigt effektfullt och på något sätt visar att den blåa färgen är en del av Clementines minnen som stannat kvar över en längre tid.

Allt som allt så är det en väldigt bra serieroman om sexuell identitet och att hitta och acceptera sig själv i en sökande ålder.

Mikael Skäppegård, bibliotekarie
Lycksele kommun 

Förlagets beskrivning