Lisa och Lilly, Mian Lodalen
Jenny tipsar
Lisa och Lilly. En sann kärlekshistoria
”Älskade föräldrar. Förlåt oss, vi har burit oss så dumt åt att vi icke äro värda att gå mer på Guds heliga jord. Vi har många gånger blivit förbjudna att vara vänner, men vi äro oskiljaktiga. Finns det möjligheter vill vi ligga i samma kista. Gul ekkista med svarta fransar.
Farväl, sörj oss icke.Lisa och Lilly”
Har ni, liksom jag, strosat med en glass från StikkiNikki på Götgatan upp mot Mosebacke torg? Och har ni där sett statyn som heter ’Systrarna’ av Nils Sjögren? Det är en staty av två unga kvinnor som nakna står med ryggarna mot varandra. Den restes i mitten av fyrtiotalet och konstnären inspirerades av det tragiska dubbelsjälvmordet som två unga kvinnor beslöt sig att utföra i september 1911.
Lisa och Lilly är sexton år gamla. De är kära i varandra i 1911 års Stockholm. Tillsammans börjar de se på sin omgivning med vuxna ögon; familjerna, fattigdomen, förväntningar och förhoppningar som de båda har med sig som unga kvinnor. Hur viktigt det är för hela hennes familj att en ung kvinna inte hamnar i ”olycka”. För Lisas och Lillys kärlekshistoria spelar just det sista ingen roll, ingen av dem kommer att bli gravid, och de har manliga bekantskaper som fungerar som alibin gentemot föräldrarna. Och kvinnorna är uppfinningsrika för att hålla sin omgivning i ovetskap om hur det egentligen ligger till.
Till slut går det dock inte längre. Lisa och Lilly menar att de är skapta för varandra och att de måste få vara med varandra – annars är livet inte värt att leva. Tillsammans fyller de kläderna med stenar och binder ihop sina kroppar med sina hattband. De lämnar ett gemensamt avskedsbrev i båten innan de tillsammans faller baklänges över relingen och drunknar. Brevet börjar: ”Älskade föräldrar”…
Trots att slutet är känt när jag börjar läsa boken, så ger den mig ändå ytterligare en dimension på hur hbtq-personer genom historien drabbats av det omkringliggande samhällets normer. De flesta gånger slutar det inte alls bra, som i den här berättelsen då Lisa och Lilly hellre tar sina liv än fortsätter leva frånskilda, och alltid i skam och skuld gentemot människor de älskar och som vi idag tänker borde ha vetat bättre. Boken inleds till exempel med en enormt rörande scen; en av flickornas pappa som ber prästen som ska hålla i flickornas begravning att flickorna ska få ligga i samma kista. Pappan känner en sådan skuld för att han inte, innan det var för sent, förde sitt barns talan. Det minsta han kan göra nu är att försöka föra hennes talan en sista gång.
Såhär står det på försättsbladet till boken: ”Lisa och Lilly är den första delen i en romansvit som baseras på verkliga personer; historier om homosexuellas livsvillkor i Sverige som aldrig tidigare har berättats, och som utspelar sig under ett halvt sekel, från 1910-1970.”
Jenny Lindmark Svedgård
Biblioteksutvecklare, Regionbibliotek Västerbotten
Annika tipsar
Romanen, som bygger på en verklig händelse, utspelar sig i Stockholm 1910-talet. Homosexualitet är förbjudet i lag och moraliskt fördömd. 16-åriga arbetarflickan Lisa smiter ut en sommarkväll till en dans vid Årstaviken. Där möter hon Lilly, en kvinna i samma ålder med vackra gröna ögon som nära på lyser i mörkret. Lisa och Lilly spenderar hela kvällen tillsammans och de där ögonen etsar sig fast hos Lisa.
Lisa söker upp Lilly och ser till att de får träffas igen. Därefter fortsätter de att ses i smyg. Deras relation är så mycket mer än en vänskapsrelation, och behöver därför döljas för omgivningen, inte minst för föräldrarna.
Att inte få träffas och umgås öppet med den person man är kär i och som betyder allra mest för en, blir tillslut för jobbigt för Lisa och Lilly. Den 19 september 1911 hittas deras sammanbundna kroppar i Hammarby sjö, med jackfickorna fulla med sten.
Mian Lodalen har gjort mycket research kring det här fallet och skrev romanen som en upprättelse för dessa två kvinnor som gick i döden för sin kärlek. En kärlek som inte kunde tolereras av samhället i Sverige på 1910-talet.
Det är en vacker och gripande kärleksroman som också levandegör hur det påverkar alla delar av livet att inte kunna visa sin kärlek öppet.
Annika Eriksson, Umeå stadsbibliotek
Senaste kommentarer